Barnhospice
God morgon!
Vilken tur att vi börjar 9.20 istället för 9.00 som jag trodde! Då hinner jag skriva ett litet inlägg innan jag sticker.
Visste ni att man ska öppna ett barn- och ungdomshospice i Stockholm? Det tycker jag är hur bra som helst! Vet ni förresten vad hospice är för något? Jo, det är en plats för de som snart ska dö och behöver hjälp med sin sista tid i livet. Det handlar inte bara om att förlänga livet med mediciner och annat utan att även ge barnen ett så bra slut som möjligt, på deras villkor! Tänk vad många frågor som de går och bär på. Varför är det just jag måste dö? Vad händer när man dör? När kommer jag att få se mina föräldrar igen? I himlen?
Så många frågor som söker svar. Men det är ingen som kan svara på deras frågor eftersom att ingen vet vad som händer på andra sidan. Alla tror olika, vissa tror inte alls. Men en sak man kan göra är att minska deras rädsla för det tysta och otäcka som ingen vet något om. Vara med dom! Det är inte en skamset att dö. Vissa behöver närhet, andra behöver tröst, vissa behöver gråta andra behöver skratta. Det värsta som finns är att känna sig ensam med sina rädslor och funderingar. Därför har jag tagit med lappar till skolan som jag ska dela ut/läsa upp. Där står det att klass 8B är välkomna till Kulturhuset imorgon klockan sex för att stötta de döende barnen tillsammans det många andra. Kanske känner man sig själv också obekväm med döden? Man har möjlighet att ställa frågor till en präst och prata om döden, hur är det att förlora en närastående? Jag tror att det är viktigt att prata om det man är rädd för och dela med sig av sina tankar! Man ska inte behöva vara rädd och ledsen den sista tiden i sitt liv, tycker jag. Döden är en naturlig del av livet, alla ska vi ju dö, så varför är det så sällan man pratar om det? För de flesta barn och ungdomar är döden väldigt långt borta, men för vissa är den närmnre, kanske till och med väldigt nära. Alla är vi skapade av samma Gud (om man tror på det) och uppvuxna på samma jord. Just let it go!
Jag tycker att det är en fin tankte och hoppas att så många som möjligt följer med för att stötta de ledsna och rädda.
Idag är det bip- test och jag är fruktansvärt nervös! Om jag minns rätt så gick det rätt bra i sexan, men nu är jag ju lite små- sjuk och känner mig inte ett dugg på topp! Jag vet att Lotta inte bedömer hur snabbt man springer utan hur man lyckas förbättra sin kondition under hösten, men jag avskyr att inte kunna göra mitt bästa! Ännu mer avskyr jag att klaga över en skitsak när det är en kvinna som dör i barnasäng varje gång jag blinkar. Förlåt.
Nu måste jag skynda mig och hitta en snodd!
Puss!!
