Ebba Ahlström

Som liten fick jag lära mig att kärleken kittlade som fjärilar i magen. Mamma och pappa läste sagor om prinsar och prinsessor som levde lyckliga i alla sina dagar. Barbriedockorna slogs om Kent, drömkillen med klarblå ögon och solblekt hår. Leksakstillverkarna hade till och med givit honom six pack!

Bröllop och picknick i solnedgången. Romantiskt, vackert, fantastiskt!! Vilken unge går inte på allt det där? Jag gjorde det och jag ville bli minst lika lycklig som Snövit och Askungen (bortsett från eländet i början)!

I sexårs var jag "ihop" med tre killar samtidigt och gissa hur romantiskt det på en skala att bli dragen i håret och inlåst på toaletten av sina "killar". I lågstadiet fick man kärleksbrev och teckningar av killen som alltid hade snor på läppen och av han som jämt kissade på sig. Jag rev sönder de gulliga breven med hjärtan på. Så besviken var jag på verkligheten!

Min första kärlek: Kompisens storebror som var två år äldre. Han hette Tigris och gick i fyran.

Fjärilar i magen, check! Men inget lyckliga i alla sina dagar- slut, precis. Han var inte ett dugg intresserad av lilla mig.

Obesvarad kärlek gör ont och det går sällan över på en vecka!

Kärlek: Fler tårar än lyckliga slut.

Hellre verkligheten med än gång än många söta drömmar och en stor besvikelse...