Ebba Ahlström

Jag är ledsen och arg men allra mest besviken på dig. Jag förstår inte hur man kan vilja skada människor som står en så nära på det sättet som du gjort. Bara lämna skiten bakom sig och sticka. Inte be om förlåtelse, inte böna och be om att få komma tillbaka. Nähä ojdå jag glömde visst bort att det är DIG det är synd om!!! Sjuk? Haha, den ursäkten räcker såhär långt l--l kan jag säga !! Jag kan inte inte förstå hur en person som betytt så otroligt mycket för mig har mage och hjärta till att bara dra och inte höra av sig efter ett gigantiskt misstag. Man ska vara stark, men det är lättare sagt än gjort. Om du skulle komma tillbaka och be om ursäkt så skulle jag förlåta även om det hon har gjort är nästan oförlåtligt. Så mycket tycker jag motvilligt om dig. Tänk vad bra det skulle vara om man kunde dela en människa på mitten. Då hade jag valt den roliga, härliga, snälla delen av dig och kastat den andra i havet. För vem vill ha någon som beter sig sådär? Inte vi och ingen annan heller.

När du äntligen skickar ett mail så består det bara av dumma ursäkter och tomma ord. Du upprepar samma sak flera hundra gånger. Ord som för dig länge och länge bort från oss, från mig... Det gör ont, fast det enda jag vill är att fnysa och rycka på axlarna. Spotta i marken och mumla "jaja det är bara att ta nya tag". Du finns där hela tiden och jag hoppas varje dag att jag ska få ett sms från dig. Ett långt meddelande där det står att du har varit hemsk och att det du gjort är oförlåtligt. Fast jag inte borde skulle jag säga att det var okej. Fast tårarna har kletat ut för mycket bläck i mina dagböcker skulle jag inte kunna låta bli att acceptera din ursäkt. Sedan skulle vi ses igen i Segeltorp och jag och den fina delen av dig skulle bada och sola och prata om allt... Men så kommer det aldrig att bli för jag vet att du aldrig kommer att inse dina misstag. Nu är jag nästan säker på att sympati är ett sinne som du saknar. Du bryr dig bara om dig själv och det är BARA synd om dig! Hela tiden är det "Stackars lilla mig, stackars lilla mig!". Vad är det för fel på dina ögon som inte kan se hur mycket vi har ställt upp för dig?!Hur mycket HON har ställt upp för dig i alla dessa år. Utan ett tack eller någonting äkta tillbaka, något som tillexempel kärlek, eller inte ens stolthet FAST du har så mycket att vara stolt över! Det är som en sorglig saga. Man skulle kunna skriva en tjock, hemsk bok om allt detta elände som du ställt till med! Det är inte ett dugg synd om dig. På vilket sätt skulle du vara svag? Du verkar ha hur jävla mycket kraft som helst. Varför använder du den inte till något annat än att skada och förstöra?!

Du har många bra sidor, men ännu fler dåliga... Det gör ont som fan att behöva stryka dig ur mitt liv. Med en stor svart kulspritspenna stryker jag ditt namn. Jag måste, fast det gör ont.

Jag vill inte ha dina nackdelar i mitt liv längre. Du ska inte komma nära våran nya familj, för här är vi snälla mot varandra! Här respekterar vi varande, här kränker vi inte varandra, här snackar vi inte en massa skit om nära och kära!

Herre Gud vad förbannad jag är just nu. Jag skulle kunna slå sönder vad som helst och samtidigt vill jag gråta, bara gråta. Mina känslor var som en bergodalbana, men nu har den kraschat kan jag säga! Nu har det kraschat!!!