Ebba Ahlström

Det en onsdag kväll och jag sitter och myser i soffan med den varma datorn i knät omringad av levande ljus. 

Magnus och mamma är ute på promenad och på hemvägen skulle de köpa glass :) Lite vardagslyx måste ju tillåtas ibland eller vad säger ni? När de kommer tillbaka ska vi titta på mammas program och sedan ska jag gå och lägga mig och läsa. Jag kan verkligen inte somna om jag inte läser innan, det är fullkomligt omöjligt! 

Nu är jag som ni förstår tillbaka på stadiga ben igen, efter två dagar hemma i sängen. Jag välkomnades med det välkända SO- provet. Jag gjorde så gott jag kunde igår med plugget och eftersom jag inte mådde kanon var det lite smärtsamt men jag gick ändå och lade mig med en trygg känsla i magen. I onsdags (sista dagen vi har SO i veckan) skrev Jonas upp vad man skulle kunna och jag antecknade allting. Jag har pluggat och pluggat och pluggat på de fem ganska öppna och stora frågorna inom ämnet Brott och Straff. Läst i boken, pluggat in gamla stenciler och anteckningar, googlat saker som jag ville veta och skriva mer om... Men nehe. Igår och i måndags hade han gått igenom alla frågor mycket mer exakt så det fanns en fråga som jag inte hade pluggat ett dugg på. Som tur var så har jag ju hängt med under lektionerna men det hade utan tvekan underlättat om jag hade pluggat på det ordentligt. Detta stör mig! Nu tänker ni säkert, herre Gud Ebba EN fråga! Men jag har nog dess värre ganska höga krav på mig själv eller dess värre och dess värre...? Det är väll antagligen också bra på många sätt, men man ska nog vara försiktig för att belasta sina axlar med för mycket krav. Det är klart att man alltid göra så gott man kan och sätta höga mål, men man kan inte alltid vara bäst, det är omöjligt. Ingen är bäst på allt och ibland måste man påminna sig själv om det. Det gjorde mamma idag när jag ringde henne med gråten i halsen. Släpp det Ebba! Och jag har släppt det nu, i alla fall nästan... Världen går inte under bara för att man har ett fel på ett prov. Så nu släpper vi det och tar framtiden som den kommer! :)

Jag glömde min mobil på cellon idag... Suck! Men men... Vi får väll hoppas att jag överlever. Jag har absolut ingen lust att åka till Odenplan i morgon för att hämta den på min lediga, sköna dag! Troligtvis kommer jag få en extrem separations- ångest och gråta mig till söms but i guess thats life... xD

Jag känner mig fin i mitt nya hår och jag blev inte mobbad av min kompisar heller. Jag slapp helt enkelt stå ensam i ett hörn, det var ju jäklarns tur xD

Nu ska jag lämna er! Pussiluss

 well what do you think about this hair- colur?