Öppen scen
Om en och en halv timme gäller det.
Då är det dags att träda upp på scenen framför tvåhundra människor. Jag ska spela intro och sedan sjunga. Väldigt simplelt egentligen, men... läskigt. Om jag gör fel så kommer ALLA att se det, INGEN kommer NÅGONSIN att glömma, de kommer att SKRATTA åt oss. Jag VET att det inte kommer att hända men det är bilden av att folk kastar ruttna ägg på oss som hela tiden dyker upp i mitt huvud. Varför? Det händer ju bara i filmer, Ebba.
Forver young rules the world! Publiken kommer att jubla som galna. Rusa upp på scenen och slita oss i kläderna, böna och be om autografer, skrika sig stumma av förtvivlan när vi går... Eh ja. Man kan ju alltid hoppas.
Och göra sitt bästa.
Kommentarer
Trackback
