Älsklingar...

Hejsan.
Klockan är tio över tre och jag kom precis hem från skolan. Några vattendroppar träffade mig i huvudet på vägen hem. Tur att jag tog en jacka på mig till skolan idag eftersom att det har (utan att man vill erkänna det) blivit lite svalare i luften de senaste dagarna. Jag är förkyld. Imorse när jag vaknade kunde jag knappt prata pågrund av slemmet i halsen, det värkte i kroppen och jag nästan vinglade ner för trappan. Efter en kopp te och en tallrik gröt kändes det lite bättre och efter lite kallt vatten i ansiktet kände jag mig som ny. Fast viruset har hunnit ikapp mig under dagen och jag möjligtvis varit lite tystare och lägre än vanligt. Sjuksyster hade stängt så hon kunde varesig checka min hals eller ge mig en alvedon för huvudvärken, men jag får be Magnus undersöka mig när jag kommer hem. Sa jag inte nyss att jag var hemma? Jo, fat jag är i mitt andra hem, pappas alltså. Mamma och Love ska till tandläkaren vid fem- någonting så jag väntar hemma för att få åka bil hem sedan.
Nu kom Love hem. Jag ska strax sätta på en kopp the, bädda ner mig i soffan och svara på SO- frågor. Om jag hinner ska jag även förbereda ett träningsschema som vi har fått som uppgift att göra på idrotten. Det ska faktiskt bli ganska roligt att först rita en tabell och sedan noggrand skriva ner datum, sport, puls och kommentar. För VG-nivå ska man reflektera och för MVG ska man fördjupa sig i träning och kondition. Jag ska läsa igenom det lilla fåniga häftet som vi fick i dag, men sedan hade jag tänkt att läsa, söka på internet efter "ta det med en nypa salt"- info och sist men inte minst diskutera. Att prata med en föräldrer eller ett syskon kan faktiskt hjälpa rätt bra! Då kan man både ta del av den andres fakta och lära sig att använda sina egna kunskaper. Det låter fånigt, men jag skulle vilja kalla det för ett hett tips! Framför allt till er som lätt får skrivkramp!

I dag fick Lasse spader, han gick i taket, han blev fly förbannad. Jag trodde nästan att vi hade satt våra sista potatisar! Det var så läskigt och jobbigt att det nästan blev roligt. Ni vet känslan när man måste skratta fast man absolut inte får. Det var inte jag som gjorde honom arg, men det är nästan lika jobbigt att skämmas för sin klass som aldrig kan sluta avbryta med dumma frågor som "Kan man göra en flygande tomat som lyser om man blandar ihop anlagen från en örn, en tomat och en lysmask?" Någon som man stör sig ännu mer på är når någon säger "Jag har inte förstått" när Lasse har gått igenom samma sak 13467,5 gånger! Jag förstår verkligen inte att det kan vara så svårt att lyssna? Hur som helst fick vi inte göra grupparbetet som han hade förberett utan vi fick gå hem, högröda och tystlåtna. Det är bra det! Meningen med det var väll upperbarligen att alla skulle skämmas. Det är bra att han gör på det sättet, Lasse, tycker jag. Andra lärare hotar och hotar utan att någonsin skicka ut någon ur klassrummet eller införa kvarsittning eller vad som helst. Då är det väll självklart att ingen lyssnar! Om jag blir lärare (0,004 % risk) ska jag köra med Lasses metod: Få dina elever att skämmas om de har betett sig illa.
Lektionen började åtminstånde ganska roligt. Lasse frågade om jag hade haft sönder något mer idag med tanke på tallriken som gick i tusen bitar i går pårund av mig. Precis innan jag skulle säga nej så kom jag på att axelbandet på min väska faktiskt hade gått av för några minuter sedan. Hahaha

På väg till skolan stod bussen stilla i en halvtimme på grund av en olycka som hade inträffat på Skurubron. Love hade tagit bussen innan mig så jag blev livrädd att det hade hänt något med honom! Jag har för tillfället ingen mobil eftersom att en liten mystisk kula har karvat sig in i det lilla hålet där man stoppar in laddaren. Därför kunde jag inte ringa honom heller. Skitjobbigt. Men vi återförenades på tunnelbanan vilket var väldigt skönt. Han var dock ganska rejält försenad medan jag mirakulöst nog hann till teatern innan den började. Hurra!

På torsdag fyller Love år och vi ska ha en liten mini- fest hemma hos mamma. Tänk att min lilla lillebror ska bli tonåring, det känns verkligen knäppt! Han som är så barnslig, haha. Det är i och för sig jag med. I morgon ska jag i alla fall dra ut på stan och kolla efter present...tihihi. Jag vet vad jag ska köpa till honom! Det är dyrt med det förtjänar han. Ibland kan jag hata Love så mycket att jag vill slå ner honom, men det finns trots allt ingen annan som jag kommer att kunna älska lika mycket honom. Inte ens mina barn. Inte ens mig själv (haha) Fast ibland måste jag erkänna att jag är fördjävlig mot honom. Som en häxa kan jag bete mig. Nu får det vara nog me det!

Nu är det vulkanutbrott i min skalle! Jag måste vila från och med... om en minut. Förstår inte hur jag ska orka dansa idag!

PUSS

p.s. Det finns ingenting roligare än Nalle I Det Stora Blåa Huset- dansen. LOL

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0